Kilimanjaro

Kilimanjaro National Park

Kilimanjaro, berget som skiner, är en otrolig syn även om moln ofta vilar kring bergets toppområde som en vit slöja. Trots att Kilimanjaro ligger i norra Tanzania, har förmodligen Amboseli i södra Kenya den mäktigaste vyn över berget. Kilimanjaro sträcker sig 5895 m.ö.h., vilket gör det till Afrikas högsta och världens högsta fristående berg. Bergets toppenområden, tre vulkaniska koner, heter Mawenzi, Shira och Kibo. På Kibo ligger den allra högsta toppen Uhuru Peak (”Frihetstoppen”).

Berget omfattas av en 1668 km² stor nationalpark. Bergsskogen är tät och grön tack vare den fruktsamma, vulkaniska jorden. Smältvatten kommer från toppen och ger näring till skogen, skogens vattendrag och djuren. Nationalparken är inte tillnärmelsevis lika djurrik som Tanzanias andra safariparker. Den största behållningen med Kilimanjaro National Park är alltjämt att befinna sig kring och på ”Afrikas” tak, och kanske till och med ge sig upp på toppen.

     Bästa tiden att bestiga Kilimanjaro

Kilimanjaro är ”öppet” för bergbestigning året runt. Väljer man att åka april-maj infaller dock den längsta regnperioden vilket kan försämra upplevelsen – särskilt om det regnar väldigt mycket. Den bästa tiden att bestiga Kilimanjaro är under årets torraste månader: juli-oktober och december-mars.

Speciellt norra halvklotets sommarmånader och den tidiga hösten är ofta mycket torra, och även något svalare och behagligare. Då får man dock räkna med att vara långtifrån ensam på berget. Om man upplever regn under vägen uppåt är det ofta under den första etappen (1800-2800 m.ö.h.) i regnskogen. Man bestiger alltid Kilimanjaro med guide. Det finns även bärare som går upp- och ner för berget med den tyngsta packningen.

     Att tänka på vid bergsbestigning 

Man behöver inte vara i superform för att klara av att bestiga Kilimanjaro – tioåringar som åttioåringar har tagit sig till toppen. Men om man är äldre, har hjärt-/andningsbesvär eller andra fysiska besvär, kan det vara klokt att prata med sin läkare hemma innan man bokar. Överlag är det bra att förbereda sig hemma genom att gå mycket eftersom man just kommer att gå väldigt mycket. Den sista etappen är tuff med vandring på sex-åtta timmar på extremt hög höjd.

Det som händer på hög höjd är att syrenivån minskar. Höjdsjuka är vanligt att drabbas av och den är helt oberoende av fysisk form eller förberedelser – höjdsjukan kan drabba vem som helst. Vanliga symptom på lindrigare höjdsjuka är huvudvärk, yrsel, svaghetskänsla, andningssvårigheter, sömnsvårigheter och aptitlöshet. Detta drabbar ca hälften av de som når 3000 m.ö.h. Botemedel är att ta sig till lägre höjd.

Uppvisar man symptom på allvarlig höjdsjuka, som lung- och hjärnödem, måste man avbryta, omedelbart ta sig till lägre höjd samt uppsöka läkarvård. Allvarlig höjdsjuka kan i värsta fall vara dödligt. Lungödem ger andnöd med svår hosta med slem/blod. Hjärnödem ger ofta huvudvärk, ont i nacken, kräkningar, smärta i nacken, koordinationssvårigheter och medvetslöshet.

Den låga syrenivån gör att man blir uttorkad eftersom luften är torrare – därför ska man vara noga att dricka mycket. Att dricka bra med vatten hjälper även till med acklimatiseringen till de högre höjderna. Det är även viktigt att sova bra, så att man orkar mer, och fylla på med energi under vandringen.

Kilimanjaros höjdpunkter

     Nå toppen – Uhuru Peak

Sällan kan man nog relatera så mycket till den bevingade repliken i filmen Titanic – ”I’m the king of the world!” – som när man befinner sig på Kilimanjaros topp Uhuru Peak – nästan 6000 m.ö.h.

Man kan nå Kilimanjaros högsta punkt via en rad olika rutter uppför berget. I dagsläget finns det sju rutter som tar 5-9 dagar att slutföra. Man behöver inte vara erfaren klättrare, eller ha med specialutrustning, eftersom Kilimanjaro inte kräver någon teknisk klättring. Antal dagar som anges för rutterna är minimum för vad som behövs. Det skadar inte att lägga till en extra dag för att kunna vila sig och acklimatisera sig till höjden. De två vanligaste rutterna just nu är Marangu Route och Machame Route.

Marangu Route (5-6 dagar): Kallas för ”Coca Cola Route” eftersom den är den enklaste och vanligaste rutten bland turister, speciellt de ovana. På vägen finns det hyddor som man kan sova i, vilket det inte finns på någon annan rutt utan då får man sova i tält.

Machame Route (6-7 dagar): Kallas för ”Whiskey Route” och är i dag den populäraste rutten. Enligt många är utsikten upp mot toppen den vackraste. Dagarna är längre och tuffare än på Machame Route. Det finns inga stugor, utan man får campa längs vägen. 

     Dagsturer

Har man inte tid eller pengar att ta sig hela vägen till toppen kan man göra en dagsutflykt istället. På det viset får man fortfarande känna berget under fötterna och vandra på Kilimanjaros mytomspunna stigar. Man vandrar då från Marangu Gate till Mandara Hut (den första etappen på Marangu Route), vilket innebär en vandring uppåt på ungefär 850 m. Mandara Hut ligger om omkring 2700 m.ö.h. (ca 600 meter högre än Kebnekaises topp).

I regnskogen får man se apor, fåglar, urgamla träd, mindre vattenfall och möta andra glada och trötta bergsbestigare. Vägen upp till Mandara Hut brukar ta 3-5 h beroende på hur snabbt man orkar gå. Efter halva sträckan stannar man för lunch där det finns bådes picknickbord och latrin. Allt som allt – transport, klättring upp, lunch, vidare klättring, kortare vila, klättring ner igen – tar ungefär en hel dag. 

     Natur- och klimatzoner

Att vandra upp för Kilimanjaro är att gå från tropiskt och alpint, från värme till kyla, från regnskog och liv till snö och glaciärer. Naturen och vegetationen på Kilimanjaro är varierande och unik. Berget präglas av olika natur- och klimatzoner. Från nationalparkens gate vandrar man först genom regnskog, med många olika tropiska träd och växter, längs en vandringsled. Här får man förmodligen se de flesta av vandringens djur.

Vidare följer en zon (2800-4000 m.ö.h.) av hed- och ljungmarker. Mellan 4000 och 5000 mö.h. råder aplin öken: det regnar extremt mycket, är kargt och på nätterna kan det bli minusgrader. Den sista alpina zonen, från 5000 m.ö.h. och till toppen, präglas av snö och ett istäcke av glaciärer.

     Djur

Kilimanjaro är inte lika rikt på djur som andra nationalparker i Tanzania. De flesta av djuren bor i de lägre zonerna på bergets fot. I regnskogen (1800-2800 m.ö.h.) får man mest se apor, som den blå markattan, den lilla galagon och den svartvita guerezan med sin silkesfluffiga svans.

Bergsskogen är hem till många olika arter som busksvin, reptiler, amfibier och gnagare. Bufflar håller till både i skogen och högre upp på hedmark med gräs. Mellan floderna Namwai och Tarakia kan man få se elefanter som vandrat ända från Amboseli. Sibetdjur, anubisbabian, serval, mangust och leopard sägs leva i bergsskogen men att få se dem är extremt ovanligt. Ovanför skogsgränsen lever buskbock, eland, olika dykarantiloper, gräsmus och klippgrävling, men man ska inte bli alltför besviken om man inte ser röken av dem.

     Fåglar

Bergsskogen kan vara en spännande plats för den fågelintresserade, med både inhemska fåglar och flyttfåglar mellan november och april. I skogens alla träd kan man få se vitnackad korp, svartskuldrad glada, gabarhök, blånackad musfågel, silverkindad näshornsfågel, gråtoko, skrikhavsörn, vitkindad barbett, malakitsolfågel, pygmékungsfiskare, rosthuvad snårskvätta och mycket mer.

Vill du resa till Kenya?

Hör av dig till oss så skickar vi ett förslag!

    Datum för avresa

    År
    Månad
    Dag

    2019-06-12T11:39:40+00:00