Safari i Tanzania

Vem kan åka på safari?

De allra flesta människor kan åka på safari. Resorna man bokar via svenska resebolag är inga tuffa vildmarksexpeditioner, utan upplevelser nära och med djur och natur. Man behöver varken tidigare erfarenhet eller specialutrustning för att klara sig som safariresenär (förutom kanske kamera och kikare som inte är inte dumt att ta med!). Har man särskilda behov av olika slag ska man prata med sin researrangör som har direktkontakt med boenden i Tanzania. De kan hjälp en med att se att behoven tas hand om på bästa möjliga sätt ute i vildmarken.

     Bilvägar och vägstandard

De flesta safariparker ligger avlägset, ute i vildmarken. Det kräver en hel del körning på vägar av varierande kvalitet. Från början är det ofta asfalt. Ju längre från städerna man kommer, desto mer tid får man åka på skumpiga grusvägar med gupp, håll, djur på vägen och andra hinder. Vissa resenärer har dessutom flera parkbesök inplanerade, vilket kan innebära långa transportsträckor mellan parkerna. I Tanzania kan man mycket väl tillbringa 15-20 timmar på bilvägarna under en vecka och 5-6 timmar i sträck bara på väg till en park.

Under torrperiod är vägarna mycket dammiga. Under regnperiod får man ett annat problem: vägarna kan bli svåråtkomliga med stora vattensamlingar och djup lervälling. I bilen kan det bli tryckande hetta då temperaturer på dagen väl kan vara 30 grader.

     Vägar i safariparker

I parkerna blir inte vägarna precis bättre. Körningen sker på jord- och grusvägar, och genom buskar och snår. Bilarna, i Tanzania, ofta fyrhjulsdrivna Land Rovers/Cruisers, är gjorda för att manövrera tuffare terräng. På vissa ställen är vägarna bättre, på andra betydligt sämre och i vissa fall rent av direkt undermåliga.

     Ryggbesvär

Lider man av ryggproblem eller annan fysisk smärta ska man vara beredd på vägarna och de långa resorna som beskrivs ovan. Vägarna i bushen är som de är, eftersom safari äger rum just i vildmark. Men vägarna till/från kan variera och vissa parker kan nås på bättre vägar än andra. Detta kan man diskutera med sin researrangör innan man bokar resan.

Satsa hellre på parker som ligger bra och på smidiga sätt att ta sig dit, istället för att bara trycka in så många parker som möjligt – tänk ”transportkvalitet” före ”parkkvantitet”.

     Safariflyg

En aspekt man kan diskutera är safariflyg. Många parker har landsbanor i eller nära parken som gör att man slipper långa, skumpiga bilresor. Från Arusha till Seronera Airstrip i Serengeti tar det ca 2 h med safariflyg. Med bil tar samma sträcka 6-7 h. Arusha till Serengeti med bil innebär även att man måste betala inträde (i dag: 70,80 $) till ytterligare en park eftersom man kör genom Ngorongoro. Tar man safariflyget slipper man betala detta. All information av detta slag ska du få av din arrangör så att inte överraskningar dyker upp under resans gång. Ett populärt alternativ bland resenärer är att flyga till Serengeti och därefter köra genom Ngorongoro på ”hemvägen”, med ett övernattningsstopp.

     Rullstolsburen resenär

Tillgängligheten med rullstol på safari är fortfarande tyvärr en utmaning. Rullstolsanpassningar i safariboenden varierar från helt okej till inte alls bra. I bästa fall finns det ramper runt reception och restaurang. Vissa boenden har medvetet tagit till med trappor, höga trösklar och dusch i badkar som en del av rumsinteriören. I tältcamper kan toaletterna vara oåtkomliga för rullstol. Tälten kan även ha kantlister vid ingångarna för att hindra kryp att sig genom glipor. Dessa försvårar dock även för rullstolar. Dessutom har safarifordon ofta höga insteg och begränsat med plats. Safari som rullstolsburen framstår kanske nu som hopplöst.

Men det finns safariboenden som tänkt mer på bättre tillgänglighet – rullstolsanpassade rum, ramper, hissar och rymligare fordon. Hindren kanske inte försvinner helt, men de kan vara betydligt färre beroende på var man bor. Prata med en erfaren researrangör som har koll på många olika boenden och kan hjälpa på bästa sätt. Ingen som vill åka på safari ska känna sig utestängd från sin egen dröm.

     Medicinska behov och andra behov

Trots att safari ofta är resor med stor bekvämlighet, ska man tänka på att Tanzania är ett utvecklingsland. Alla särskilda behov som enkelt kan lösas hemma kan kräva lite mer i Tanzania – särskilt när man befinner sig i vildmarken. Tyvärr kan man inte räkna med samma självklara tillgänglighet. Apotek och sjukvård kan finnas på vägen till safariboden, men långtifrån överallt. Dessutom sjunker kvaliteten på sjukvården när man kommer utanför städerna. Alla nödvändiga mediciner måste packas i handbagaget. Kylbox/mindre kylskåp finns både i safarifordon och på safariboendet om man t.ex. har insulin som ska förvaras kallt.

Har man särskilda behov av eluttag, bör man veta att ström som går i tid och otid är något av Afrikas plågoande. Vissa safariboeden stänger av strömmen på natten. I mindre tältcamper är det inte säkert att man har uttag i sitt tält. Man får då ladda i receptionen. Om du har medicinsk utrustning eller dyl. som du behöver eluttag till måste du förbereda boendet på förhand. Kanske behöver de ha igång en extra generator för dig, som du får betala för.

     Specialkost

Safariresenärer som vill äta vegetariskt eller glutenfritt ska inte stöta på några problem. Måltider serveras ofta som bufféer med både vegetariskt och glutenfritt. Beställer man från meny, s.k. à la carte, finns ofta vegetariska och glutenfria alternativ. Personalen är ofta tillmötesgående gällande önskemål med maten. Meddela gärna vid bokning av resan om du har någon specialkost eller allergi. Ibland kan man äta lunchen ute i bushen. Köket förbereder då matpaket som guiden tar med i bilen. Då är det viktigt att det blir rätt mat.

Vill man ha specialkost på flygresan anger man detta när man bokar.

     Safari själv

Det går alldeles utmärkt att resa solo på safari till Tanzania. Man kan välja att göra på två sätt: antingen resa själv men att mötas upp med en större grupp eller att resa helt privat. I båda fall ordnar researrangör med transport till/från flygplats och parker, guide/chaufför, boende samt hjälp med allt det praktiska. En resa privat, bara du och guiden, är inte en ekonomisk möjlighet för många eftersom man då måste stå för fordon, transport och guide/chaufför helt själv. I en gruppresa fördelas dessa kostnader resenärerna emellan, vilket blir ett förmånligare upplägg ur ekonomisk synpunkt. Vilket man väljer som ensamresenär är helt upp till en själv.

     Safari med barn

En tumregel kan vara att barn är i 9-10-årsåldern, och uppåt äldre, är bäst lämpade för safari. Detta är med tanke på långa flygresor, värme samt de sega bilresorna på dåliga vägar. Men det är inte ovanligt att se femåringar, eller t.o.m. bebisar på några månader, ute i bushen. Att resa med barn är alltså fullt möjligt. Det kan vara klokt att lägga upp resan efter vad som passar barnen bäst, t.ex. genom minska på de långa bilresorna. Barn brukar även uppskatta att bada i pool, vilket många boenden kan erbjuda.

Vissa safariboenden har dock åldersgräns. Krav på minst sju år kan ställen som vill hålla nere ljudnivån ha. Detta är ofta för att inte skrämma bort djuren, om t.ex. ett vattenhål ligger nära. Många har åldersgräns på aktiviteter – t.ex. 15 år för delta i bushvandring. Dessutom kan medicinska skäl, som åldersgräns på malariaprofylax, komplicera safari med riktigt små barn. Spädbarn som är för tidigt födda ska inte flyga på grund av outvecklade lungor. Många flygbolag tar inte emot spädbarn som är yngre veckor fyra.

     Safari som pensionär

Om man är pensionär och drömmer om safari är det inte siffran är i passet som är avgörande, utan hur man mår fysiskt. I dag vill många äldre hålla sig aktiva och ge sig ut på äventyr när de inte behöver tänka lika mycket på barnen. Vissa aktiva aktiviteter, som paddling eller långa vandringar, kan vara mer påfrestande när man blir äldre – detta gäller givetvis inte alla. Kanske känner man sig i sitt livs form som 65-åring. Men om man får besvär av att sitta länge är stödstrumpor och en extra dyna bra att ta med sig. Hos vissa resebolag kan man hitta safariresor som just är ”pensionärsresor”.

     Värme & temperaturer

En övervägande majoritet av safari i Tanzania sker i inlandet där luften är torr. Serengeti och Ngorongoro är Tanzanias ”topp-parker” i dubbel bemärkelse. Serengeti ligger på 1600-1700 m.ö.h. I Ngorongoro börjar safariboendena på ca 2000 m.ö.h., i höjd med kraterkanten. När man befinner sig på högre höjd svalnar temperaturerna behagligt under kväll och natt. Uppemot 30 grader är dock inte ovanligt under dagarna.

Är man känslig för värme kan alltså välja parker som ligger högre upp. Men kan även välja att åka våra sommarmånader som är Tanzanias svalaste.

     Språkkunskaper

I Tanzania talar befolkningen swahili och helst swahili. Inom turistnäringen klarar man sig bra på engelska. Har man en guide som talar svenska behöver man ändå alltid behöva prata lite engelska med övrig personal på safariboendet. Sannolikt är dock att man har en guide som guidar på engelska. Att förstå engelska och kunna göra sig förstådd på basnivå är inget krav, men det underlättar. Reser man i grupp bör det gälla i alla fall en i gruppen. Under safari kan man dock vara säker på att personalen redan hört det mesta av knagglig kommunikation. Testa även gärna på lite enklare fraser på swahili – det brukar vara uppskattat.

Vill du resa till Kenya?

Hör av dig till oss så skickar vi ett förslag!

    Datum för avresa

    År
    Månad
    Dag

    2019-06-12T12:16:34+00:00