Tanzanias Kultur

Tanzanias kultur

Ledord som artighet, ödmjukhet, disciplin, respekt och hövlighet värderas högt i kulturen. Man ska alltid ta sig tid att hälsa ordentligt, även om man bara ska fråga om vägen. När man hälsar frågar man inte bara om personen i frågas hälsa, utan hela familjens.

Att kunna styra sina känslor och humör offentligt är viktigt. Män och kvinnor visar inte öppet ömhet eller kärlek inför andra. Detta luckras alltmer upp i städerna som blir mer västerländskt influerade. Det är dock vanligare att se unga och vuxna människor av samma kön hålla handen som ett tecken på kamratskap.

Familjeliv och släktskap
spelar betydande roll, speciellt på landsbygden. Man bor tillsammans i utökade familjer, barn som äldre. Barnen uppfostras av föräldrar med hjälp av släktingar och andra i byn.

Kulturell kutym är att särskilt äldre ska visas respekt och den äldsta mannen är familjens överhuvud. Bjuds man hem till tanzanier ska man hälsa på den äldsta först och avsluta med det yngsta barnet – att hasta genom handskakningarna anses oartigt. Vuxna tituleras med sin titel följt av efternamn som Dr, Mr, Mrs. Vanligt är även att vuxna, och speciellt kvinnorna, adresseras som föräldern till sitt äldsta barn – t.ex. ”Mama Elias”.

Även om bestick förekommer äts mat som ris och ugali med händer. Man äter med höger hand då vänsterhanden används till toalettbestyr. Man ska även undvika att överlämna saker med vänsterhanden. Barn som ses äta med vänsterhanden disciplineras av föräldrarna.

     Mat

På tal om mat – stapelfödan, det som är grunden för den dagliga kosten, skiljer sig lite beroende på var i landet man befinner sig. Den består dock alltid i någon form av kolhydrat, såsom majs, ris, potatis, cassava m.m.

I nordväst äter man kokbananer (stora, gröna matbananer). I syd samt på kusten är stapelfödan ris. I sydväst och centralt äts det ugali, som är en tjock typ av majsgröt. Till stapelfödan äts kött som nötkött, get, kyckling, fisk, fårkött eller friterat kött. Eller grönare tillbehör som grönsaker, wiki (grönkål), spenatliknande grönsaker, bönor, sötpotatis och pumpa. Kött är ofta en lyxvara som äts vid speciella tillfällen.

På marknader och i städer kan man köpa gatumat i varje hörnchapati (platt, indiskt bröd) samosa (kött- eller grönsaksfyllda knyten), rostad majskolv, friterad kokbanan, mshikaki (kött eller fisk på spett) och snacks som nötter, popcorn, frukter m.m.

     Klädsel

Västerländsk stil tar allt mer över, i synnerhet i städerna. På landsbygden är det fortfarande vanligt med mer distinkt traditionell klädsel, speciellt för kvinnorna. Kangan är ett sådant inslag. En kanga är ett stort, rektangulärt och praktiskt tygstycke som används som kjol, klänning, sjal, huvudbonad samt bärsele för små barn. Kangan är ofta mönstrad, med en text på swahili längs kanterna – en ordlek, ett ordspråk eller något religiöst/politiskt budskap. Kangan har förmodligen sitt ursprung på Zanzibar.

Massajerna är kända för sina utsmyckningar av huvud, hals, öron och armar. De kan ses i shuka som är ett stort tyg man sveper om kroppen – gärna rött, men även i andra färger.

     Konst

Tanzania är hem till konstnärer och konstformer av hög klass, status och popularitet. Den namnkunnigaste är förmodligen George Lilanga ur makonde – en folkgrupp känd för sitt artisteri. Lilanga blev hyllad för sina sniderier och hantverk, och senare även för tavlor med inspiration ur sitt makonde-arv. Lilanga konst är bisarr, ofta humoristisk, med mytiska figurer och sjudande färger. Makondekonst är välkänt. Makonde snidar traditionellt hushållsobjekt, figurer och maskar i trä.

Vidare har tanzaniern Edward Saidi Tingatinga gett namn till en hel stil – tingatingastilen. Denna är stor även i Kenya och hela Östafrika samt har ställts ut i hela världen. Tingatingakonst karaktäriseras av kvadratiska tavlor med ett färgglatt motiv (ofta ett djur) som kontrasteras mot en monokrom bakgrund.

Mwandale Mwanyekwa (”Big Mama”) är en av få kvinnor, i en annars mansdominerad konstvärld, som gjort sig ett namn som skulptör. Mwanyekwa har faktiskt studerat konst på Gotland i Sverige.

     Musik & dans

Olika folkgrupper har sina speciella uttryck inom dans och musik – t.ex. sukumas ormdans. För att tidigare ha stannat i sina byar, har regeringen velat lansera lokala tanzaniska dansare och artister, nationellt som internationellt, genom att skicka dem till olika festivaler i landet och världen.

Festivaler i Tanzania har alltid traditionell dans och musik på menyn. Landets musikscen har influerats av olika stilar genom åren. Populärmusiken var influerad  av kubansk och kongolesisk musik under 1900-talet. På 2000-talet kom rapen och raggean in i bilden. I Dar es Salaams slum på 90-talet växte den speciella dansmusikstilen mchiriku fram.

     Litteratur & film

Tanzania är ett ungt litteratur- och filmland. Detta kan delvis förklaras med den låga läskulturen i landet och de låga inkomsterna som gör att man varken har råd att jobba med eller konsumera dessa konstformer. Litteraturen har främst präglats av den muntliga traditionen. Fet finns bara begränsat med skriftlig litteratur. Den muntliga traditionen går igenom i landets alla drygt 135 språk. Denna tradition innehåller dikter och sånger, folksägner och berättelser, gåtor och ordspråk.

Den skrivna litteraturen är mycket begränsad, och i vissa fall obefintlig, på landets inhemska språk. En av få böcker som finns på många ursprungsspråk är Bibeln. Detta beror mycket på att swahili efter självständigheten fick viktig status som nationellt språk och ensamt undervisningsspråk i Primary School.

Swahilin har en längre tradition av det nedskrivna som dateras till tidigt 1700-tal, och till och med mitten av 1600-tal. Litteratur på swahili förekommer i såväl romaner, essäer, poesi och barnböcker som historie- och skolböcker. Två pionjärer i att skriva på swahili är Shaaban Robert (1909-1962) – i dag nationalpoet samt t.o.m. kallas”swahilins fader”. Den andra är Zanzibarfödda Muhammed Said Abdulla (1918-1991) som främst skrev deckare. Många tanzanier publicerar sig även på engelska. Den första var Peter K. Palangyo som 1968 publicerade boken Dying in the Sun.

Även Tanzanias filmindustri – kallad Swahiliwood – är ung då den grundades 2001, med korta, lågbudgetfilmer. S.k. ”bongofilmer”. Dessa är fortfarande de enda vinstdrivande filmerna i landet. De massproduceras i dvdformat och distribueras till hela landet. Filmindustrin i Tanzania har växt stadigt de senaste åren, med allt fler filmmakare. Vissa menar att Swahiliwood t.o.m. är tvåa på hela kontinenten efter Nollywood (Nigeras filmindustri). På Zanzibar hålls sedan 1997 en årlig filmfestival – Zanzibar International Film Festival, för att ta fram och hylla östafrikansk filmkonst.

     Sport

Sport är en viktig del i tanzaniers liv och fysisk aktivitet ingår i skolors läroplan. Fotboll är det största sporten, både att spela och följa. På 60-talet grundades den nationella herrligan i fotboll Ligi Kuu Bara (ungefär förstaligan på fastlandet). Sedan 2016 har Tanzania även en damliga i fotboll. Varken Tanzanias herr- eller damlandslag har nått några betydande framgångar. Annars kan man räkna med att tanzanierna följer engelska Premier League slaviskt. De supportar förmodligen något av storlagen Arsenal, Liverpool eller Manchester United.

Andra sporter som utövas i mindre skala är rugby, cricket och basket. Kraftigt överskuggade och omsprungna av grannen Kenya, har tanzanier nått bara begränsad framgång på löparbanorna. Landet har två silvermedaljer i OS genom Filbert Bayi och Suleiman Nyambiu 1980. Maratonlöpare som Zebedayo Bayo och Juma Ikangaa är annars nationella hjältar. I februari/mars årligen hålls Kilimanjaro Marathon vid foten av Afrikas högsta berg.

     Media

Tanzania är ett av få länder söder om Sahara där media och press domineras av det nationella språket – i detta fall swahili. Enligt Freedom House (en obunden organisation med mål att sprida demokrati och frihet) är Tanzanias press bara delvis fri, trots att motsatsen anges i konstitutionen. Det är inte ovanligt att staten kvävt viss information och reportrar har, av rädsla för just makten, praktiserat självcensur. Detta har på senare år eskalerat med landets nuvarande president John Magufuli.

Televisionen nådde inte Tanzanias fastland förrän 1994. Radiosändningar hade emellertid pågått i landet sedan 50-talet. Tanzanias statliga organ för radio och Tv heter TBC (Tanzania Broadcasting Corporation). Landet fick inte sin första statliga Tv-kanal förrän 2001 (de som förekom åren efter 1994 var privatägda).

Radion har historiskt varit viktig för tanzaniern i allmänt, och för landsortsbefolkningen i synnerhet. Den har funnits där för att sprida nationella och internationella nyheter samt förespråka läskunnighet, näringslära och miljövård.

Mwananchi
(betyder medborgare) är den ledande dagstidningen på swahili. Annan tryckt press på swahili är Uhuru, Majira och Habari Leo. Engelskspråkiga dagstidningar i Tanzania är Daily News, The Guardian och The Citizen.

Vill du resa till Kenya?

Hör av dig till oss så skickar vi ett förslag!

    Datum för avresa

    År
    Månad
    Dag

    2019-08-01T20:50:23+00:00