Tanzanias Ekonomi

Tanzanias ekonomi

Landet har sett både en relativt stadig ekonomisk tillväxt och sjunkande fattigdomsnivåer under senaste decennium. Fattigdomen gick från 34 % år 2007, till knappt 27 % år 2016.

Trots detta är Tanzania fortfarande ett av världens fattigaste länder. I dag beräknas 12 miljoner tanzanier leva i fattigdom. Detta anses som en hög nivå i Afrika söder om Sahara. Liv som präglas av mycket enkel levnadsstandard – enklare än vi förmodligen kan föreställa oss. Nästan var sjunde tanzanier bor på landsbygden, där de allra flesta livnär sig på sina småskaliga gårdar och odlingar. Tanzanias ekonomi har varit, och är, beroende av bistånd från andra länder.

     Ekonomisk historia – ujamaas uppgång och fall

När Tanzania blev självständigt 1961 var ekonomin kraftigt underutvecklad och infrastrukturen mycket begränsad. De europeiska kolonialländerna prioriterade aldrig direkt sina kolonier och deras utveckling. President Julius Nyerere hade dock storslagna planer för den unga republiken. Han och partiet lanserade 1967 i Arushadeklarationen en politik som gick under namnet ujamaa – socialism och familj.

Politiken var en sorts tidig afrikansk socialism och ville skapa snabb, men rättvis, social utveckling. Samhällsinstanser såsom bankväsende, finanser, industrier etc. nationaliserades. Vidare omplacerades folket i ”communities” – gemenskaper – i s.k. ujamaa-byar där man skulle bo och verka. För att ha sett en lovande inledning, började ekonomin krympa, produktionen tappa och det som skulle utgöra landets ekonomiska stomme blev bara folkets livsstil.

I backspegeln kan man se att många tanzanier rycktes upp med rötterna för att stödja det nya ekonomiska systemet. Detta kan ha varit bidragande till ujamaas problematik. Mot mitten av 80-talet var landet nära konkurs. ”Frihetskriget” mellan Uganda och Tanzania 78-79, fallande priser och den bristande politiken bidrog alla till att nästan ruinera statskassan.

År 1985 avgick Nyerere, vilket också får ses som ujamaas inofficiella begravning. Året efter tvingades Tanzania att låna från IMF (International Monetary Fund) – internationella valutafonden – för att få ekonomin på fötter igen. Systemet lades om till liberal marknads-ekonomi för att stimulera tillväxt i det nya ekonomiska landskapet. Under 1990-talet, och in i 2000-talet, ägde betydande privatiseringar rum. T.ex. privatiserades Air Tanzania och Tanzania Railways Corporation (den sistnämnda återgick, efter dispyter, till offentligt ägande). Regeringen uppmuntrade till utländska investeringar, speciellt inom gruvindustrin. Brytning av guld, nickel och kobolt blev, och är, bidragande till landets ökade tillväxt.

Naturresurserna blev i mångt och mycket Tanzanias väg uppåt igen. Under 2000-talet hittades nya guldgruvor och massiva lager naturgas i landet. Till detta har man funnit indikationer på betydande oljereserver, vilket gör att Tanzanias ekonomi i dag bär på mest utvecklingspotential inom just olja och naturgas. Från genomsnittliga 2,9 procent under 90-talet, har landet under 2000-talet sett en stadig tillväxt år till år (med regression under den globala finanskrisen 2007-2008).

     Ekonomin i dag – ökande tillväxt

Främst tack vare nyfunna naturresurser och den ökande turismen har landets tillväxt varit stadigare det senaste decenniet, med nivåer på i genomsnitt 6-7 % varje år mellan 2009-2017. Tillväxten mäts genom BNP (bruttonationalprodukt) som är ett mått på landets totala ekonomiska aktivitet varje år – produktion, förbrukning, export m.m. (minus import då detta inte ingår i landets egen konsumtion).

65-70 % av Tanzanias arbetskraft återfinns inom jordbrukssektorn, trots att den knappt bidrar till en fjärdedel av landets BNP. Landets jordbrukssektor är förhållandevis eftersatt, med låg produktivitet, dålig infrastruktur etc. Många som arbetar med jordbruk är fattiga. Landets regering äger all mark. Folket måste därför varje år betala regeringen en summa för den mark de arrenderar. Reformer för att faktiskt få äga sin mark är inte på tapeten. Utländskt ägande av tanzanisk mark är speciellt impopulärt.

Landets primära exportvara är guld (35 %) följt av andra ädelstenar, tobak, kokosnötter, paranötter, cashewnötter, glasflaskor, torkade baljväxter, kaffe, andra grönsaker, fiskfiléer, bomull, te m.m.

Även resor och turism är viktig för ekonomin. Ungefär en tredjedel av Tanzanias yta utgörs av skyddade naturområden, däribland alla safariparker- och reservat som lockar besökare. Sedan 2012, då miljon-milstolpen nåddes, har minst en miljon turister besökt Tanzania varje år. 2017 utgjordes 9 % av landets BNP av just resor av turism.    

     Ekonomin i dag – arbetslöshet och ojämlikheter

I övrigt önskar man skapa vägar för att öka produktiviteten inom jordbruket, samt utveckla industrier, företagande och arbetstillfällen. Arbetslösheten bland unga är en stor utmaning för landets ekonomi.

2015 låg nivåerna på 13,4 % bland unga 15-34 år. Inom dessa siffror förekom viss diskrepans mellan könen – drygt 14 % av kvinnorna var utan jobb och drygt 12 % av männen. Stora nivåskillnader i arbetslösheten mellan stad och landsbygd kunde också utläsas – bara 7 % på landsbygden och hela 22 % i städerna. Det råder obalans mellan utbud och efterfrågan på jobb. Uppskattningsvis ska 800 000 nya, unga tanzanier ut i arbetslivet varje år.

Inom den privata sektorn skapas tre av fyra arbetstillfällen, med mikro-små- och medelstora företag. Problemet inom denna sektor är att många företag inte växer eller genererar tillräckligt så att de anställda kan leva drägliga liv med inkomster över fattigdomsgränsen.
Det råder även stora glapp mellan könen. En kvinna tjänar i genomsnitt 63 % mindre än en man och en mans företag går med 2,5 gånger mer vinst än kvinnoägda. Ekonomisk hjälp utifrån kan vara just att stärka kvinnor och unga på arbetsmarknaden.

Tanzanias ekonomi har sedan 70-talet förlitat sig på bistånd gällande krissituationer (ex. jordbävningen 2016), pengar, bidrag, arbetskraft, byggmaterial, militärmateriel etc. Bistånd har till viss del hjälpt med den ekonomiska utvecklingen och nedgången för landets fattigdom. Men bistånd kan även bromsa in den ekonomiska utvecklingen då vissa frågor punktmarkeras och man inte ser till helheten. Mycket av den ekonomiska utvecklingen har t.ex. isolerats till storstadsområden som Dar es Salaam.

De senaste årens ekonomiska utveckling har bara gynnat vissa och stora ojämlikheter mellan fattiga och rika är fortfarande ett faktum. Tanzania har genom åren fått ta stora lån då statskassan alltid legat på underskott. Korruption och byråkrati har hämmat utvecklingen. Tanzanierna anser dock att korruptionen i landet minskat sedan valet 2015 då John Magufuli blev president. År 2017 menade drygt 70 % att korruptionen i landet minskat – jämför med 14 % 2013.

Verkligheten ser dock något annorlunda ut. Enligt Transperancy International låg Tanzania år 2017, på plats 108 på en korruptionslista över 180 länder. Detta är i och för sig en förbättring från året tidigare då landet låg på plats 116.

     Ekonomin i dag – levnadskostnader

Tanzanias valuta heter tanzaniska shilling (TZS). Inflationen har legat på 4-5 % de senaste åren.

Som svensk i Tanzania kan man tycka att levnadskostnaderna är låga. Man kan köpa färska, mogna avokador, mangos, ananaser för bara några få svenska kronor. Marknader med billiga frukter, grönsaker, kläder m.m. finns överallt. Importerade varor är betydligt dyrare än inhemska. Man får aldrig glömma att tanzanier har helt andra livssituationer och ekonomiska förutsättningar än vi har.

I landets största stad Dar es Salaam tjänar en arbetare i genomsnitt 3000 svenska kronor i månaden. Det skiljer sig givetvis branscher emellan. Man kan då också tänka på att ca två tredjedelar av landets befolkning fortfarande bor på landsbygden och tjänar betydligt mindre. Vissa tjänar nästan ingenting. För detta ska man betala för sin mark, boende, kläder, barnens skolavgifter samt skolböcker- och material.

Vill du resa till Kenya?

Hör av dig till oss så skickar vi ett förslag!

    Datum för avresa

    År
    Månad
    Dag

    2019-08-02T19:11:55+00:00