Tanzanias befolkning

Tanzanias befolkning

Med en beräknad befolkning på 55,5 miljoner (2018) är Tanzania Östafrikas folkrikaste land. Landets kämpar fortfarande med fattigdom – ungefär tolv miljoner (nästan en fjärdedel) tanzanier beräknas leva i fattigdom. Under senare år lever färre i extrem fattigdom, med detta gäller främst urbana områden. Av de tolv miljonerna bor mer än 80 % på landsbygden.

Befolkningen är ung – två tredjedelar är under 25 år. Till detta är befolkningsökningen snabb med i genomsnitt 4,8 barn per kvinna (jämför med Sveriges 1,87).

     Mer än 120 folkgrupper – men ingen dominerande  

Tanzanias befolkning utgörs av mer än 120 folkgrupper, där omkring 95 % är bantufolk. Andra språkbakgrunder är nilotiska och kushitisktalande. Nästan hela befolkningen är ”afrikaner”, och bara en mycket liten del utomafrikansk (asiater, araber och européer). Av de 120 folkgrupperna står så mycket som ca 100 för två tredjedelar. Som en följd av detta har ingen folkgrupp dominerat, ex. haft mer politiskt inflytande, över någon annan.

Den etniska tillhörigheten i Tanzania är svag eller till och med icke-existerande. Landets första president Julius Nyerere var en stark motståndare till tribalism (en eller flera folkgrupper får fördelar/nackdelar) och arbetade för att skapa ett enat, tanzaniskt folk. Han ville att man främst skulle se sig som tanzanian, vilket får anses ha varit ett lyckat projekt. Möjligtvis med undantag för befolkningen på Zanzibar, där många identifierar sig som zanzibariska före tanzaniska.

Några av landets folkgrupper

Tanzanias många folkgrupper har givetvis egna kulturer och traditioner. Dessa olikheter har inte utmynnat i brutala och fatala konsekvenser som i många av de omgivande länderna. I princip hela Tanzanias befolkning talar, förutom sitt traditionella språk, swahili. Swahilin har ansetts varit ett av landets enande krafter.

     Sukuma

Sukuma är Tanzanias största folkgrupp på omkring 16 % av den totala befolkningen. Sukuma är ett bantutalande folk som hållit till i landets nordvästra delar, söder om Victoriasjön. I dag är de mer utspridda i landet. De har kulturella och språkliga referenspunkter med den södra grannen nyamwezi. Sukuma talar språket sukuma, men även swahili. Levebrödet består i jordbruk och delvis boskapsskötande. Många inom sukuma odlar hirs, sötpotatis och majs som stapelföda. De främsta exportgrödorna är tobak och bomull.

De flesta inom sukuma bor på landsbygden, i enkla förhållanden, och många är fattiga. En del bor i större städer som Mwanza och Dar es Salaam. Polygami och brudgåvor är fortfarande vanligt i kulturen, som annars på många sätt anses ha en matriarkal struktur – särskilt i namngivning och härstamning. Många inom sukuma är i dag kristna, men trots detta är animism (tron på naturbesjälning) fortfarande vanliga inslag i andligheten. Tron på förfäderna genomsyrar alltifrån vilka grödor de odlar till vilka namn barnen får.

     Nyamwezi

Landets näst största folkgrupp nyamwezi har många etniska och kulturella likheter med sukuma. Likt sukuma är nyamwezi ett bantufolk som håller till söder om Victoriasjön, på landets västra platå. De talar sitt lokala språk kinyamwezi och även swahili.

Traditionellt leverne inom Nyamwezi är odling av sädesslag och grödor som hirs och majs. Ris är en stor exportgröda. Relativt få har konverterat till kristendom eller islam och följer traditionellt tro, som guden Lukobe. Det vanligaste religiösa inslaget är förfädersdyrkan samt andetro och trolldom. Härkomsten går i släktled genom mamman.

     Chagga (även Chaga)

Den tredje största folkgruppen Chagga kommer från norra Tanzania – från Kilmanjaros och Mount Merus bördiga södra och östra slätter. De anses även vara Tanzanias rikaste och bäst organiserade folkgrupp. Det gynnsamma klimatet i norr och välutvecklade jordbruksmetoder har varit bidragande faktorer till detta.

Majs, hirs, kokbananer, bönor, ärtor, jamsrot m.m. odlas som viktig föda. Kaffe, speciellt Arabica Coffee, är den främsta exportvaran för chagga och säljs till amerikanska och europeiska marknader. Chaga talar bantuspråket chaga med en rad lokala dialekter.

     Haya

Haya är landets fjärde största folkgrupp från Kageraregionen i nordvästra Tanzania. Haya består av två etniska grupper: iru som är jordbrukare och hima som är pastorala boskaps-skötare. Haya talar även språket med samma namn.

Många är jordbrukare av grödor som majs, bönor, banan, kokbanan, majs, kaffe, te. Hantverk har en stark tradition inom haya. Många har ägnat, och ägnar, sig åt krukmakeri och olika metallarbeten. Hayafolket sägs ha smitt med stål i 2000 år.

     Makonde

Makonde är ett bantufolk som håller till i sydöstra Tanzania, i norra Mocambique samt en mycket liten del i Kenya. I Tanzania talar de språken makonde och swahili. De är jordbrukare och de unga männen lär sig även jaga.

Folkgruppen är dock särskilt känt för sina träsniderier – prydnadssaker, figurer och masker. Sedan 1930-talet är makondekonst en viktig del i Afrikas konstscen. Den kändaste konstnären inom konstformen var tanzaniern, och makondefödda, George Lingala vars arbeten ingick i utställningar runt om i världen.  

     Massaj

Massajerna är förmodligen den kändaste folkgruppen i Tanzania och i hela Östafrika. En massajkrigare (moran) med sitt långa spjut förekommer ofta på bild i reklam, trots att massajerna inte är en särskilt stor folkgrupp. Det beräknas att det sammanlagt finns en miljon massajer i norra Tanzania och södra Kenya. Men beräkningen försvåras eftersom massajerna är den enda folkgruppen som får röra sig fritt mellan de två länderna.

Till skillnad från de flesta av Tanzanias folkgrupper härstammar massajerna inte från bantufolk. De talar det nilotiska språket maa. Många massajer talar swahili och allt fler även engelska. Massajerna är än idag ett traditionellt seminomadiskt och boskapsskötande folk. De lever enkelt och traditionellt – många i fattigdom. Klan- ålders- och könsstrukturer är härskande. Som ung man genomgår man olika riter, från en pojke som vallar till en fullvuxen moran. Kvinnan sköter hemmet och barnen. En massajflicka ska giftas bort i ung ålder.

Förutom att massajerna är en av världens sista ”krigssstammar”, förknippas de med vissa fysiska attribut – stora, röda lakan (shuka) svepta runt kroppen och pärlsmycken runt armar, hals och huvud. Eftersom många massajgrupper lever i områden nära kända nationalparker – Serengeti, Ngorongoro, Tarangire och Lake Manyara i Tanzania – har de blivit en integral del av turistnäringen med besök i massajbyar som en kulturell attraktion under safariresor. Det blir allt vanligare att massajer lämnar det traditionella livet till förmån för arbete som guider.

     Waswahili (Swahili-folket)

Befolkningen på Tanzanias kust och framför allt på Zanzibar-öarna kallas för waswahili. De bosätter även Kenyas kust och norra Mocambique. Till skillnad från landets övriga folkgrupper är swahili deras modersmål. Islam är den dominerande religionen i dessa kretsar. Swahili-folket tillhör traditionellt sunni.

Med sin långa handelshistoria, anses waswahili ha det relativt bra ekonomiskt ställt – i alla fall i jämförelse med många på Tanzanias fastland. Men likt fastlandet lever Zanzibar-öarnas fattiga främst på landsbygden. Flest fattiga bor på ön Pemba.

Vill du resa till Kenya?

Hör av dig till oss så skickar vi ett förslag!

    Datum för avresa

    År
    Månad
    Dag

    2019-08-01T20:31:52+00:00