Elefant

Elefant

Elefanten är det största landlevande djuret vi har på jorden. Historiskt har det funnits många elefantdjur, men de flesta är i dag utdöda, såsom mastodonter eller mammutar. I dag återstår tre elefantarter, den afrikanska savannelefanten (även stäppelefant) och skogselefanten samt indisk elefant. Till ”Big Five” räknar man bara den afrikanska savannelefanten.

Denna text syftar enbart till den afrikanska savannelefanten om ingenting annat anges. Man kan räkna med att få se elefanter på safariresor till Tanzania.

     Utseende och kännetecken

Elefanterna har brungrå, läderartad hud med svart, strävt hår; lång, böjlig snabel; små ögon; stora öron; kort hals; kraftiga, pelarlika ben; svankig rygg samt (ofta) två betar.

Storleken är en av elefantens främsta kännetecken, som det största landlevande djuret vi har. Hanar är större än honor, på drygt 3,3 meter i mankhöjd och upp till 6 ton; honor omkring 2,7 m och 3 ton. Enskilda individer kan dock vara betydligt större. Den största elefanten som påträffats var nästan 4 meter hög och vägde 10 ton.

Det man även snabbt starkt förknippar elefanten med är den långa snabeln, som faktiskt är en förlängd överläpp och nos. Snabeln är lite av ett alltiallo-verktyg – elefanten använder den för att dricka vatten genom att spruta vatten i munnen, duscha sig med och plocka föda från marken, buskar och träd. När det är torka och vattenbrist, använder elefanten snabeln, tillsammans med betarna och fötterna, för att gräva hål i torkade flodbäddar. De vältrar sig gärna i lerbad och kastar upp jord och sand på ryggen – främst för att skydda sig mot solen.

Elefanter har dålig syn – de kan bara se upp till 10-20 meter. De har dock bättre luktsinne, taktilt sinne och hörsel. Elefantens öron är stora, och nästan formade som själva Afrika. Med den goda hörseln kan de uppfatta mycket lägre frekvenser än det mänskliga örat. Men elefanter hör inte bara bra. Öronen används även för att reglera kroppstemperaturen. När elefanter viftar med öronen kyls kroppen ned genom det enorma nätverket med blodkärl.

De två betarna i elfenben är överkäkens förlängda framtänder. Både hanarna och honorna har betar, men till följd av den utbredda tjuvjakten föds 2-4 procent av elefanthonorna helt utan betar. Hanarna har betydligt större betar än honorna. En fullvuxen tjurs betar väger mellan 50 och 80 kg, och honornas 20 kg. Betarna är främst till för försvar och attack, men används även för att gräva, skyffla, lyfta, samla mat och skrapa bort bark från träd att äta.

     Näring, miljö och livslängd

Elefanter äter och dricker enormt mycket – vanligen mellan 150 och 150 kg växtmaterial och upp till 200 l vatten dagligen. Elefanter är växtätare och äter gräs, löv, grenar, bark, rötter och frukter.

Den afrikanska savannelefanten lever i skog eller savann. På grund av den enorma mängd mat och vatten de behöver, styrs av tillgången till just detta. Därför vistas elefanten i olika områden under olika säsonger för att säkra upp att det finns vatten, föda och skugga.

Elefanter lever länge ­– i det vilda blir de ca 60-70 år. 

     Elefanthanar (tjurar) & elefanthonor (kor)

Elefanter lever i grupper om kor och kalvar. En familjegrupp kan bestå av ca 10 individer. Mindre familjegrupper slås ofta ihop till en hel klan, bestående av upp till 70 elefanter. Klanen leds av en matriark – ofta den äldsta kon.

Elefanthanar- och honor lever åtskilda och träffar ofta bara vid parningstid. När unga tjurar blir könsmogna, mellan 12 och 15 år ungefär, måste de lämna familjegruppen som de uppfostrats i. De lever därefter antingen ensamma eller i mindre grupper. Trots att hanarna växer snabbare än honorna, är det först efter några år som kan de utmana de äldre, större tjurarna om kornas gunst. Hanar fortplantar sig ofta när de är mellan 25 och 35 år.

När en hane återvänder till flocken befinner han sig i musth, som är en hanes brunsttillstånd. Under musth höjs testosteronnivåerna och han blir mycket aggressiv. Fullvuxna hanar utmanar då varandra om vem som får para sig med honan. Brunstiga honor föredrar hanar i musth som partner. Det finns även studier som visar på att elefanthonor föredrar äldre tjurar, som både är större och har större betar, än yngre tjurar. Elefanter är polygamiska djur, d.v.s. de har mer än en partner i livet. 

En hona blir i genomsnitt könsmogen omkring tio års ålder. En elefantko är dräktig, d.v.s. hon bär på en kalv, under 22 månader, vilket nästan motsvarar två hela år. Detta är den längsta dräktighetstid för något däggdjur. Hon är fertil upp till 55-60 års ålder, men är som mest fruktsam mellan 25 och 45 år. Hon föder ofta en kalv åt gången men tvillingar har påträffats. Kalvarna kommer ofta med fyra-fem års mellanrum.

     Elefantungar (kalvar)

En kalv väger hela 100 kg som nyfödd och är ungefär en meter hög. Vid födsel har den babypäls som den tappar när den blir större. En kalv diar ca 12 liter mjölk om dagen, upp till två år ålder ungefär. Den diar inte med snabeln, som man kanske kan tro, utan med munnen.
Elefanten har egentligen inga naturliga fiender på grund av sin enorma storlek. Men kalvarna, och speciellt de alldeles nyfödda, kan vara byten för lejon och krokodiler om de kommer iväg från flocken. Kalvarna uppfostras och tas om hand av alla honor i flocken.

     Ett socialt & intelligent djur

Elefanten är ett socialt och känsligt djur. Om någon i flocken dör sörjer de i dagar. De samlar sig då runt den döda och kan även komma tillbaka platsen där elefanten dog. Om en elefantunge blir attackerad kommer inte bara mamma, utan hela flocken till undsättning. Det finns exempel på elefanthjordar som tillsammans dödat lejon, även om det vanligaste är rovdjuret jagas bort. Förutom empati och samhörighet, tycks de även uppvisa självkännedom, t.ex. genom att de tycks känna igen sin spegelbild.

Elefanter kan kommunicera på långa avstånd, flera kilometer, genom infraljud på mycket låg frekvens, omöjliga för människan att uppfatta. De kommunicerar även via öronen, kroppspositioner och olika dova ljud (som vi kan höra) som brummande och bölande. De kan även ”lyssna” med fötterna genom lågfrekventa ljud som uppstår som vibrationer i marken. En trumpetande elefant är ofta upprörd. Elefanter känner igen varandra genom luktsinnet och hälsar genom att fläta samman snablarna.

     Hot & tjuvjakt

Elefanten har som sagt inga egentliga hot av djur på savannen, på grund av sin imponerande storlek. Utsatta kalvar kan ibland falla offer för rovdjur. Det största hotet mot elefanten är människan och tjuvjakten. Elefanter jagas främst för elfenbenet som deras betar består av och säljs vidare bl.a. till Egypten, Thailand, Vietnam och Kina. I dag finns elefanten i drygt 30 afrikanska länder. Om tjuvjakten fortsätter i denna takt kommer elefanten om ett decennium förmodligen bara finnas i sex-åtta länder.

Elefantpopulationerna i Afrika har nämligen minskat drastiskt. Från 10 miljoner i början 1900-talet, till omkring 1,5 miljon i början av 1970-talet, till ca 400 000 i dag. Tanzanias elefanter har drabbats hårt, även i skyddade områden. År 1972 fanns det 120 000 elefanter i Selous; år 2013 återstod inte ens tio procent av dem (13 000). Selous bekämpning av tjuvjakt såg dock bättre ut 2018. Även i Ruaha-Rungwa-ekosystemet är siffrorna dystra: från nästan 35 000 för tio år sedan, till omkring 8000 år 2014.

Men det finns ljusglimtar i Tanzania, t.ex. i Serengeti där elefanterna faktiskt blir fler. I dag tros det finnas omkring 6000 elefanter här. Lösningen för att få bukt med tjuvjakt och minskade populationer är sträng övervakning.

Vill du resa till Kenya?

Hör av dig till oss så skickar vi ett förslag!

    Datum för avresa

    År
    Månad
    Dag

    2019-06-12T11:45:16+00:00